Den stenbrytande effekten av diamantborrkronor åstadkoms av diamantpartiklar. För att förstå den stenbrytande effekten av borrkronor måste vi förstå den stenbrytande effekten av enstaka diamanter. I hårda formationer sätter enstaka diamanter stenar under extremt hög belastning (cirka 4200-5700MPa, och vissa data tror att den kan nå 6300MPa) under inverkan av borrtryck, vilket gör att berget genomgår en litologisk förändring från spröd till plastisk . Enstaka diamanter äter in i formationen och skär och bryter stenar under inverkan av vridmoment. Skärdjupet är i princip lika med inträngningsdjupet för diamantpartiklarna. Denna process är som att "plöja marken", så det kallas den plogliknande skäreffekten av diamantborrkronor.
I vissa spröda bergarter (såsom sandsten, kalksten, etc.) är volymen sten som bryts av diamantpartiklarna på borrkronan under den samtidiga verkan av borrtryckmomentet mycket större än volymen diamantpartiklar som äts och roteras. När trycket inte är högt kan endast små spår bildas längs med diamantrörelsens riktning. Ökning av trycket gör att stenarna i den djupa delen av det lilla spåret och på båda sidorna går sönder, vilket överstiger diamantpartiklarnas tvärsnittsstorlek.
Den stenbrytande effekten av diamantborrkronor är inte bara relaterad till bergets egenskaper och yttre faktorer som påverkar bergets egenskaper (såsom tryck, temperatur, formationsvätskas egenskaper etc.), utan även borrtrycket är en viktig påverkande faktor. Liksom rullborrkronor har den tre sätt att bryta stenar: ytbrytning, utmattningsbrytning och volymbrytning. Först när diamantpartiklarna har tillräckligt med specifikt tryck för att äta sig in i formationsberget och få berget att brytas i volym, kan den ideala stenbrytande effekten uppnås.
https://www.cgegtech.com/
